Visst är det härligt när nördar träffas?

En av mina favoritstunder i vardagen är när jag träffar min bokklubb. Det är ingen helt vanlig bokklubb, utan en barnlitteraturcirkel som vi kallar BULK (Barn- och ungdomslitteraturklubben i Lund). Vi ses ungefär var sjätte vecka och då pratar vi oftast om olika böcker. Alla har med sig ett par eller så nyligen lästa barn- eller ungdomsböcker som vi bokpratar och diskuterar. Eftersom vi alla läser mycket barnlitteratur är det ofta någon fler som har läst boken man har med, i bland har vi med samma, och det blir alltid intressanta diskussioner. Det händer också att vi väljer en gemensam bok. En eller ett par gånger om året enas vi om en bok eller ett författarskap som vi fördjupar oss i. Vi har till exempel haft Maria Gripe-tema, Kerstin Thorvall-tema och Astrid Lindgren-tema. När vi läste Thorvall läste vi Det mest förbjudna och kombinerade det med valfri ungdomsbok och några såg också tv-serien som var aktuell på svt då. Då vi läste Astrid Lindgren valde vi att läsa om Bröderna Lejonhjärta samtidigt som flera av oss även läste krigsdagböckerna. Det blev en helt fantastisk diskussion. Till framgångsfaktorn för BULK hör att vi alla arbetar med barn- och ungdomslitteratur fast ur många olika ingångar. Vi är skolbibliotekarier, barnbibliotekarie, författare, journalist, förläggare, redaktör och översättare. Vi nördar ner oss i allt: lättläst, serier, bilderböcker, sicklitt, fantasy, crossover, barndeckare – allt. Och när jag går därifrån är jag alltid på gott humör och fylld av energi.

Ibland tänker jag att om alla människor fick en bokklubb och en kör (eller band eller dansgrupp) skulle det inte finnas några krig på jorden längre.

För de som inte har en egen bokklubb kan det vara en tröst att lyssna på Johanna Lindbeck, författare och före detta läsambassadör och  Lisa Bjärbo, författare och journalist i podden Bladen Brinner. Jag hänger med i varje avsnitt. Men i senaste avsnittet ville jag verkligen lägga  mig i diskussionen. De pratade om ”den osannolike vännen” som dykt upp i flera ungdomsböcker det här året. Mina tankar kring det här är att vännen inte alls är osannolik, i stället är hen ett tecken i tiden på att vänskapen är viktigare än den romantiska kärleken för den uppväxande generationen, som jag skrev i min barnboksspaning förrförra veckan. Det ska bli spännande att följa den här utvecklingen.

Jag har ett tag försökt övertala mina BULK-kompisar att vi borde spela in våra samtal och lägga ut dem som podd. Men vi är inte överens här. Jag tycker att våra samtal är så intressanta att jag skulle vilja dela dem med fler. Andra anser att samtalen inte skulle bli så intressanta om man visste att man blev inspelad.

Men visst är det härlig när nördar träffas?

Annonser

Äntligen ”Babel för barn”!

Ni vet hur vi i litteraturförmedlarbranchen i flera flera år pratat om att det borde finnas ett bra kvalitativt tv-program om barnlitteratur för barn, ett Babel för barn ? Nu finns det äntligen! Fantastiska Estrids bokklubb! Det är inte SVT som ligger bakom, utan programmet kommer från Finland och är producerat av Fantaskop Films och Hufvudstadsbladet i samarbete med Den Finlandssvenska Läsambassadören, Förlaget och Richardsgatans bibliotek med stöd av Svenska Kulturfonden. Det är inget regelrätt tv-program, utan en videoserie eller en You Tube-serie.

Programmet, som innehåller hittills fyra knappt tio minuter långa avsnitt, leds av den pålästa programledaren Estrid. I varje program bjuder hon in gäster och en av dem är alltid en författare eller illustratör som hon intervjuar. Ett stående inslag är att gästerna ger Estrid tips i sitt eget skrivande, tips som är bra för alla barn som vill skriva. Till programmet finns en blogg där alla skrivuppgifter finns samlade tillsammans med alla program, pedagogiska tips, boktips till varje avsnitt och presentationer av alla medverkande.

Som jag ser det är det här att ta barnen och barnlitteraturen på allvar och liknelsen med Babel fungerar bra: En programledare lika skarp och snygg som Jessika Gedin som samtalar med aktuella författare i studiomiljö och varvar med lite råd och tips till tittarna. Ett program som jag verkligen rekommenderar lärare i år 1-3 att använda i skolan! Jag hade tyckt att det var roligt med lite längre avsnitt, men samtidigt gör de korta avsnitten att de är lätta att jobba med i grundskolans tidiga år där man har korta lektioner.

SVT’s lösning på tv-program om böcker för barn, Bokslukarna, har jag faktiskt inte sett ännu. Anledningen är väl helt enkelt att jag inte känner mig så värst pepp på den idén. Översatt till vuxen-tv skulle programidén vara att ta random vuxenbibliotekarie och bjuda in ett gäng trevliga läsintresserade kulturtanter och kulturmän för att diskutera olika genrer. Njä, det gör jag hellre själv med mina egna vänner eller min fantastiska bokklubb BULK än att titta på på tv. Det är ju författarna man vill möta i ett litteraturprogram!

Så klart kan man även se programmen på Estrids bokklubbs You Tube-kanal. Nya avsnitt kommer varannan måndag, nästa gång är 31/10.

Spanar på barnboksåret 2016

Jag är väl inte riktigt igenom årets utgivning än, men börjar skönja slutet. Och naturligtvis är det massor jag har missat. Men jag kan ändå bjuda på några spaningar som sammanfattar det här barnboksåret. Tre trender har varit extra tydliga.

Först: böcker om flykt. Det är en enorm boom av böcker om barn på flykt det här året. Flykten från KabulDet flygande tältet, Nadine längtar hem, Efter båten, Min vän Skuggan, Systern från havet, Tårar i havet, Ge inte upp Amina, Flykten från den brinnande staden är alla fina skildringar av flykt och flyktingar i kapitelboksform och på bilderbokssidan har vi Pudlar och pommes, Allt blir säkert bra igen, Åka buss och Flykten.

Sen: Det har varit ett finfint år för barnpoesin. Och som all riktigt fin barnlitteratur är de här böckerna ålderslösa, de passar, precis som den här första titeln gör gällande, för alla åldrar. Halsen rapar, hjärtat slår – rim för 0 – 100 år, Vi smular, vi härmar en gök, Under ett rabarberblad – verser för stora och små djur, Att vara eller inte vara – dikter om dig, Djur som ingen sett utom vi.

Sist (men inte minst): Hbtq, med tyngdpunkten på t. Transpersoner har breakat i barnlitteraturen i år med Om jag var din tjej, George, Brorsan är kung och Skarven som tydligaste exempel. Men även skildringen av homosexualitet har tagit ett kliv framåt i år. Jag har nämligen för första gången läst en bok där huvudpersonen är homo- eller bisexuell utan att det på något sätt problematiseras i boken. I Ingen normal står i regnat och sjunger stället är det istället kärleken och vänskapen som problematiseras.

Japp. Detta var mina spaningar för 2016. Håller ni med? Själv ser jag med spänning fram emot vad Svenska barnboksinstitutet kommer att avslöja för trender i sin årliga bokprovning, men den får vi vänta på tills mars 2017.