Jag gallrar alltså är jag (bibliotekarie)

I sommarens kvalmigt stillastående mediasoppa blommar den upp igen, som giftalger. Gallringsdebatten. En känd och på många håll kreddig journalist liknar utrangering av uttjänta Pippiböcker vid nazistiska bokbål.

Sedan pudlar journalisten visserligen, efter att ha blivit ansatt av Sveriges radios ”Medierna”. Men till viss del är skadan redan skedd. Nyheten om bokbål sprids omgående på på högerextrema nätsajten Breitbart och föreställningen om att det finns en ”PK-elit” som styr och ställer och gör sig viktiga över huvudet på ”vanligt folk” får luft under vingarna. Att det är svårt att ta tillbaka en ”sanning”, hur felaktig den än är, när den väl är ute i media, finns det hur många exempel som helst på. Lars Anders Johansson, redaktionschef på tankesmedjan Timbro, spär på misstroendet mot biblioteken med tokigheter om ”aktivistiska” bibliotekarier i ett debattinlägg i Expressen.

Det har också skrivits mycket klokt i kölvattnet på detta senaste debacle. Salka Sandén i tidningen Fokus till exempel, eller en nyanserade artikel av Emil Arvidson på Expressens kultursida. Men som sagt är sagt är skadan redan skedd.

Det är lätt att som luttrad bibliotekarie bara sucka lite och gå vidare. Vi jobbar ju med urvalsfrågor varje dag, det är hela tiden aktuellt för oss, så när den här debatten bubblar upp i media på ett sätt som är både oinitierat och okunnigt hukar vi oss och fortsätter som vi allt gjort. Det mest aktivistiska någon av mina bibliotekariekollegor gjort sig skyldig till är möjligen att ta med en gallrad bok hem för att de inte pallar slänga en barndomsfavorit. Och så klart: det är ett allmänt känt tips bland skolbibliotekarier att gallra på sommarlovet, så att inte bokkramande lärare plockar tillbaka det man sorterat ut ur sopcontainern och smugglar in det på skolan igen. Kanske är det någon form av lågintensiv aktivism, men jag skulle säga att vi bara försöker sköta våra jobb i en oförstående värld. För vissa är att slänga en bok, hur onödig den än är, ett helgerån. Värre än att flytta en syrenbuske i Lund.

Vad gäller inköp och gallring så är det så här: många bibliotek har någon typ av policy som kan kallas lite olika saker som mediepolicy, inköpspolicy, riktlinjer för mediaförsörjning, bevarandepolicy eller gallringspolicy. Den här policyn ska vila på bibliotekslagen och kan ofta ta hjälp från internationella manifest som IFSLAs eller UNESCOs. Enligt Biblioteksbladet tenderar bibliotek som har en policy i större utsträckning ha köpt in kontroversiella böcker som till exempel Massutmaning av Tino Sanandaji som var på tapeten när den här debatten blommade upp i våras. Mindre bibliotek, till exempel skolbibliotek, har sällan en nedskriven policy.

Vad gäller gallring, oavsett om det finns en nedskriven policy eller ej, är det oftast mycket enkelt: man gallrar medier som inte lånats ut på x antal år, dubbletter som inte behövs, trasiga medier, medier som blivit inaktuella för målgruppen, medier med föråldrade uppgifter. På en barnavdelning på ett folkbibliotek (som det som blev anklagat för bokbål av den kände journalisten) och på skolbibliotek är slitaget på böckerna enormt, i synnerhet som få bibliotek längre har avtal med BTJ och kan köpa deras hållbara biblioteksband (pansarband som kallades de förr).

De allra flesta som besöker bibliotek älskar sitt bibliotek. Och man önskar, som Patrik Lundberg skrev på Twitter, att de som osat svavel över några gallrade barnböcker hade kunnat engagera sig lika mycket över alla de biblioteksfilialer som lagts ner: ”Sedan 1990 har en tredjedel av alla folkbibliotek lagts ner = 500 bokbål. Utan folkliga protester”. Men tyvärr ligger det nog en del sanning bakom det här venndiagrammet som Johan Thilander publicerat, även det på Twitter.

Nu ska jag återgå till mitt sommarläsande, kolla i BokLus, som vanligt fullt av pinfärska lästips. Pinna sedan omedelbart i väg till en folkbibbla nära dig och låna. Att låna en bok många gånger är för övrigt det säkraste sättet att se till att den inte gallras ut. Förrän du läst sönder den vill säga.

Annonser

Välkommen till min sommarstudio!

välkommen till sommarstudion.JPG

Här sitter jag och förbereder mig på att spela in boktipsfilm. Snart i en kanal nära dig 🙂

I väntan på det finns det flera nya boktips på BokLus, tio från juni, åtta från juli hittills. Håll till godo!

Läsår, sommarlov, läslov

Nu är det sommarlov! Det innebär många saker men bland dem att vi som jobbar i skolan: elever, lärare, bibblisar och andra, vilar upp oss efter ett gånget läsår och samlar kraft och inspiration inför nästa. Läsår. Detta ord som jag hört och använt i nästan hela mitt liv och som fick en ny och fantastisk betydelse för mig när jag en gång lyssnade på vår läsambassadör Ann-Marie Körling. Läs-år. Ett år av läsning. Ett år för läsning. Olika sorters läsning. Tänk på hur förskoleklassbarnen första terminen får lära sig att läsa av det sociala spelet, lära sig att läsa skolkoderna. Tänk på hur elever i ettan får läsa sina första faktatexter. Tänk på hur mellanstadiebarnen läser ut information ur en UR-film. Tänk på hur högstadielever läser instruktioner inför en slöjduppgift. Tänk på hur gymnasieeleverna läser nobelpristagare och franskklassicister. Tänk hur pedagoger läser av sina elever och elever läser av sina pedagoger. Ett läsår.
sommarläsning 2017
Nu ägnar jag mig mycket intensivt åt sommarläsnig. Tar igen det jag missat under våren och kollar in vad som kommer ut under sommaren. Dessutom hinner jag några vuxenböcker också.

Läslovet är ju officiellt på hösten, men för mig kommer sommarlovet ändå alltid vara det riktigt stora läslovet. Man har lov att läsa, lov att lata sig (om det nu skulle räknas som att lata sig att läsa en bok?), lov att ligga i hängmattan, på stranden, kvar i sängen och läsa. Det är ju ändå det bästa!

Här är några av de titlarna jag sätter tänderna i just nu, håll utkik på BokLus efter nya boktips!