ALMA-dag i solsken

I måndag var det den stora fina ALMA-festligheten i Stockholms konserthus. Jag och min kollega Lotta Davidson-Bask blir bjudna dit varje år sedan vi blev Årets Skolbibliotekarier 2009. Vi kombinerar resan till Stockholm med studiebesök, nätverkande och annat nyttigt så det blir en späckad heldag. Men ändå, det är ju saker som denna som sätter guldkant på ens tragglande vardag som läsfrämjandets fotsoldat.
ALMA 2018 (1)Det här året visade Stockholm dessutom upp sig från sin allra bästa sida. Strålande sol och sommarvärme. Vi promenixade från Centralen ner på Söder där vi besökte Manos, en liten shop/ateljé/galleri där man just nu kan beskåda barnboksillustratören- och författares Johan Unenges landskapstavlor. Detta är något helt annat än det vi sett i Johans böcker, en slags ögonblicksbilder som visar upp skönheten i totalt vitt skilda miljöer, med få enkla linjer och beundransvärd lätthet. Man kan se dem på Instagram också, men det var kul att se dem i verkligheten.

Efter det gjorde vi ett studiebesök på ett bokförlag och fick chansen att prata barnboksutgivning, trender och annat kul med de verkliga proffsen. Därefter var det dags för dagens höjdpunkt, galakvällen på Konserthuset. Hela spektaklet blev försenat på grund av att Prinsessan Viktoria var försenad (jag är inte rojalist, jag hade kunnat klara mig utan den här delen av prisutdelningen som för mig mest känns löjeväckande, men kanske är det skojigt för de utländska gästerna), men det kompenserades väl av den skickliga och sympatiska konferencieren Navid Modiri, kvällen till ära i Pippi-inspirerad frisyr. Det var vacker musik och finafina Double Dutch-artister (från Kämpinge! De kanske inte imponerade på gästerna från New York, men det var en för de av oss svennar som kanske inte känner till sporten sen innan var det en fin blinkning till Woodsons romaner), men kvällens bästa var pristagaren, Jaqueline Woodsons tal.

Hon pratade om vikten av snällhet och om betydelsen av ord. Hon beskrev de tider som nu råder i USA som ”grå”. Inte ”svarta”, inte ”mörka”. Så klart är det tröttande om man själv är en person som beskrivs som ”svart” eller ”mörk” att ständigt höra de orden beskriva dåliga saker. Vänlighet hos människor vi möter kan ta oss genom de svåraste av tider sa Woodson. Jag hoppas att ALMA kommer att publicera talet på sin hemsida, det var det bästa pristagartalet sedan Meg Rosoff, som har haft det hittills bästa talet av de jag sett (och det talet kan man se på ALMAs hemsida)

ALMA 2018 LottasEfter ceremonin är det högtidlig skål i den intilliggande Grünewaldsalen (då det bland annat spelas upp en gräslig förinspelad fanfar, det tycker jag är lika konstigt varje år, de har väl en symfoniorkester i det där huset, kunde vi inte får lite levande musik värdig huset och rummet och tillfället?) Så här ← glada är Lotta och jag då. Sen minglar vi med så många som möjligt och då hände också detta magiska: plötsligt står Hédi Fried och samtalar med pristagaren. Vi väntar på vår tur och får så småningom chansen att gratulera Woodson, sedan får vi också möjligheten att skaka Hédi Frieds hand och tacka henne för hennes oförtröttliga och hjältemodiga insatser som folkbildare i Sverige. På bilden skymtar också pristagaren till vänster i bakgrunden, hennes fru och tonårsdotter i mitten och till höger.

ALMA 2018 (3)

Sedan var som ni förstår vår kväll fulländad. Den avslutades med en  middag bland annat med kollegor från Blekinge-Kronoberg och sedan nattåget hem.

Annonser

Bokprovning – trendspaningar i barn- och ungdomslitteraturen

Varje år gör Svenska barnboksinstitutet (Sbi) en sammanställning av all barn- och ungdomslitteratur som ges ut i Sverige och varje år sammanställer de sin statistik tillsammans med sin spaning på trender och tendenser i vad de kallar Bokprovning (se mer info och rapporten här). De senaste åren har Bokprovningen också gått på turné och då kommit till bland annat Malmö i samarbete med Region Skåne. I onsdags var det dags att lyssna på deras rön på Biograf Spegeln i Malmö.

Siffrorna liknar de från tidigare år, utgivningen ökar stadigt och har fördubblats sen 1993 när bokprovningen började. 2532 böcker har Sbi räknat till totalt, 5% mer än förra året. Det kan ju tyckas som en bra sak, men, menade Kajsa Bäckius, mer att välja på kan göra det svårare att hitta och svårare för bibliotek att prioritera. Det är också svårare att gå med vinst för förlagen. Dessutom minskar fortfarande läsningen trots att det finns historiskt mycket att välja på.

Trender och tendenser då? Ja, Sbi hade valt att fokusera på att det är många samtidsmarkörer i 2017 års utgivning och att det finns en stor vilja till inkludering. Som exempel på detta fördes fram att sexualitet (bi/homo)  sedan senaste åren sällan kommenteras i ungdomslitteraturen, den bara är. I 2017 års utgivning ser vi att detta händer med transpersoner också, de skildras utan att deras identitet utanför cisnormen kommenteras. Som ett exempel på samtidsmarkörer togs böcker om flykt, som varit en trend i flera år nu, upp men som nu har fått ett fördjupat fokus som handlar om livet i det nya landet, integration och främlingsfientlighet. Andra framträdande samtidsmarkörer  är mobbning, sexuella trakasserier, hat/hot samt att det finns många exempel på en konfliktfylld och stressade vardag.

Jag tycker att årets spaning var ovanligt lam. Barn- och ungdomslitteraturen innehåller alltid samtidsmarkörer, vid sidan av deckargenren är det väl alltid dit man ska gå för att få temperaturen på dagens samhälle. Men jag tycker att reflektionen om b&u-litteraturen strävan efter att vara så väldigt inkluderande – eller om man så vill politiskt korrekt- var början på en intressant tanke. Är det en variant av det som barnlitteraturen genom tiderna alltid varit, nämligen fostrande litteratur? Och ett exempel på att vi alltid kräver så mycket mer av b&u-litteratur än av annan litteratur? Inte nog med att det ska vara god underhållning, den ska också sprida rätt sorts normer och värderingar?

Förmiddagen avslutades med att Ann Steiner från Lunds universitet pratade om digital barn- och ungdomslitteratur. För mig blev det programmets höjdpunkt eftersom det kom sådant som var lite nytt för mig här. Den föreläsningen inkluderas inte heller i Bokprovningens rapport, det vill säga det var inget man nästan lika gärna kunde läst sig till på egen hand. Jag tror att jag kommer att återkomma till vad hon sa i ett senare inlägg, jag har  ett inlägg om ljudböcker på gång som kanske kan hinna komma innan sommaren. Jag lyssnar nämligen just nu på min första ungdomsbok skriven direkt för ljudboksformatet, Sanningen om Ester Gråbergs försvinnande av Moa Eriksson Sandberg. Annars får det bli en sommarspaning, vilket också kan passa, för sommaren med sina resor och strandhäng är mer än annars ljudbokstid tycker jag.