ALMA-dag i solsken

I måndag var det den stora fina ALMA-festligheten i Stockholms konserthus. Jag och min kollega Lotta Davidson-Bask blir bjudna dit varje år sedan vi blev Årets Skolbibliotekarier 2009. Vi kombinerar resan till Stockholm med studiebesök, nätverkande och annat nyttigt så det blir en späckad heldag. Men ändå, det är ju saker som denna som sätter guldkant på ens tragglande vardag som läsfrämjandets fotsoldat.
ALMA 2018 (1)Det här året visade Stockholm dessutom upp sig från sin allra bästa sida. Strålande sol och sommarvärme. Vi promenixade från Centralen ner på Söder där vi besökte Manos, en liten shop/ateljé/galleri där man just nu kan beskåda barnboksillustratören- och författares Johan Unenges landskapstavlor. Detta är något helt annat än det vi sett i Johans böcker, en slags ögonblicksbilder som visar upp skönheten i totalt vitt skilda miljöer, med få enkla linjer och beundransvärd lätthet. Man kan se dem på Instagram också, men det var kul att se dem i verkligheten.

Efter det gjorde vi ett studiebesök på ett bokförlag och fick chansen att prata barnboksutgivning, trender och annat kul med de verkliga proffsen. Därefter var det dags för dagens höjdpunkt, galakvällen på Konserthuset. Hela spektaklet blev försenat på grund av att Prinsessan Viktoria var försenad (jag är inte rojalist, jag hade kunnat klara mig utan den här delen av prisutdelningen som för mig mest känns löjeväckande, men kanske är det skojigt för de utländska gästerna), men det kompenserades väl av den skickliga och sympatiska konferencieren Navid Modiri, kvällen till ära i Pippi-inspirerad frisyr. Det var vacker musik och finafina Double Dutch-artister (från Kämpinge! De kanske inte imponerade på gästerna från New York, men det var en för de av oss svennar som kanske inte känner till sporten sen innan var det en fin blinkning till Woodsons romaner), men kvällens bästa var pristagaren, Jaqueline Woodsons tal.

Hon pratade om vikten av snällhet och om betydelsen av ord. Hon beskrev de tider som nu råder i USA som ”grå”. Inte ”svarta”, inte ”mörka”. Så klart är det tröttande om man själv är en person som beskrivs som ”svart” eller ”mörk” att ständigt höra de orden beskriva dåliga saker. Vänlighet hos människor vi möter kan ta oss genom de svåraste av tider sa Woodson. Jag hoppas att ALMA kommer att publicera talet på sin hemsida, det var det bästa pristagartalet sedan Meg Rosoff, som har haft det hittills bästa talet av de jag sett (och det talet kan man se på ALMAs hemsida)

ALMA 2018 LottasEfter ceremonin är det högtidlig skål i den intilliggande Grünewaldsalen (då det bland annat spelas upp en gräslig förinspelad fanfar, det tycker jag är lika konstigt varje år, de har väl en symfoniorkester i det där huset, kunde vi inte får lite levande musik värdig huset och rummet och tillfället?) Så här ← glada är Lotta och jag då. Sen minglar vi med så många som möjligt och då hände också detta magiska: plötsligt står Hédi Fried och samtalar med pristagaren. Vi väntar på vår tur och får så småningom chansen att gratulera Woodson, sedan får vi också möjligheten att skaka Hédi Frieds hand och tacka henne för hennes oförtröttliga och hjältemodiga insatser som folkbildare i Sverige. På bilden skymtar också pristagaren till vänster i bakgrunden, hennes fru och tonårsdotter i mitten och till höger.

ALMA 2018 (3)

Sedan var som ni förstår vår kväll fulländad. Den avslutades med en  middag bland annat med kollegor från Blekinge-Kronoberg och sedan nattåget hem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s